Brudskor inhandlat

I helgen var ju jag och Johan till Norrtälje/Uppsala och shoppade en del till den Stora Dagen. Bland annat var jag och hämtade lite grejer från brudklänningsbutiken, som måste beställas då från när mamma och jag var där i februari. Och återigen var det nog en sån här "Ericaskabarahaden"grej. En av prylarna - som jag tummade så på, men aldrig tog då i februari, fanns nu bara en kvar. Då måste det ju vara meningen att det är JAG som ska ha den. Eller hur?

Sedan hittade jag också skor, tror jag. Tur att det är långa öppet-köp i Sverige. Nu följde i alla fall dessa skor med mig hem:

       Kanske inte de mest klassiska brudskorna, men jag vill ju verkligen inte ha nån klack, och ett par ballerinaskor känns rätt mycket "jag" faktiskt. Jag och festskor hör liksom inte ihop...

Den blivande brudgummen fick sig också kostym, skärp och skjorta. Fanns ingen väst i hans storlek, så det får det väl bli senare någon gång. Var lite pyssel att hitta en bra kostym till honom "det är liksom lite muskler i vägen här" sa försäljaren med glimten i ögat. Och faktiskt så var det det som var "problemet" - hans breda axlar och stora överarmar. Men till slut så hittade vi en - den sista i den storleken från den butikskedjan, både i Uppsala och Stockholm. Där ser man hur bra det är att vara ute i god tid, för de skulle inte heller få in nå mera under det här året. Skönt att kunna bocka av ytterligare en grej på listan dessutom.

...nu, de senaste dagarna har det mest snurrat inbjudningar i huvudet på mig. Varför gjorde vi inte bara som vi ville och tänkte från början? Jag ångrar, ångrar, ångrar de där sista inbjudningarna som inte blev skickade tillsammans med de andra (se föregående inlägg). Hur sjutton ska vi göra?