Åh, jag är så trött på att hålla det här hemligt nu. Jag vill liksom bara skrika ut det till alla, prata om det, vara glad och tillfreds och se fram emot det med ännu fler än de jag redan delar det med. Jag är verkligen asless på att hålla våra planer hemliga.
Samtidigt vill jag verkligen det fram tills dess att inbjudningarna skickas ut. Vill verkligen, verkligen att folk ska överraskas då de dimper ner i postlådorna. Fram för allt är det ju så enormt viktigt för den blivande mannen, och när nåt är så bestämt viktigt för honom, som annars har väldigt få krav, så blir det ännu viktigare även för mig ju.
Så vi biter ihop ett tag till. Men jag tycker inte om det ;-)
Bloggen om vägen till bröllopet. Drömmarna, planerna, verkligheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar