Alltid nåt

Är duktigt bitter för att förkylningen satte stopp för några ljuvligt bra betalda söndagsnattstimmar i natt. Men om man ser det positivt så har jag istället fått inbjudningskorten helt färdiga. Så nu ligger de i hög, färdigt i kuvert med frimärken på. Bara att lägga i lådan när vi bestämt oss för att det är "ok" att göra det. När nu det blir.

Men jag hade så jäkla gärna velat vara på jobb inatt. En söndagsnatt liksom. Inget jag vill säga nej till, verkligen. Å andra sidan kan det kanske vara en fördel att få luft ordentligt och inte bli genomandfådd av att gå några steg genom huset. Men i alla fall. Jag kan inte släppa tanken på pengarna...

Så mycket

Åh, jag är så trött på att hålla det här hemligt nu. Jag vill liksom bara skrika ut det till alla, prata om det, vara glad och tillfreds och se fram emot det med ännu fler än de jag redan delar det med. Jag är verkligen asless på att hålla våra planer hemliga.

Samtidigt vill jag verkligen det fram tills dess att inbjudningarna skickas ut. Vill verkligen, verkligen att folk ska överraskas då de dimper ner i postlådorna. Fram för allt är det ju så enormt viktigt för den blivande mannen, och när nåt är så bestämt viktigt för honom, som annars har väldigt få krav, så blir det ännu viktigare även för mig ju.

Så vi biter ihop ett tag till. Men jag tycker inte om det ;-)

Ojsan

Hoppsan vad länge det gått sen jag uppdaterade nåt här igen. Det är svårt att hålla flera bloggar igång samtidigt och nu just längtar jag verkligen intensivt efter att släppa nyheten fri, så att jag kan köra med öppna kort sen.

Vi har hittat (och köpt) min ring! Av en slump gick jag in till en juvelerare och fick syn på den och föll pladask! Den var liksom MIN redan från första stund. Och det var nog verkligen ödet. Den passade perfekt till förlovningsringen, det var rätt storlek och den var dessutom ett riktigt fynd eftersom det visade sig att guldpriset ju stigit mycket sedan de tog in den ringen, så priset var riktigt bra. Men skulle vi beställt efter samma ring idag så hade vi tvingats betala dryga 100 € ytterligare. Kap. Och MIN! Nu ligger den hemma och väntar på att bli införd på gravering, men det får bli sen senare. Tills vidare får den ligga hemma här och mysa till sig.

Inbjudningskorten börjar ta sig, men min ångest för gästlistan växer för varje dag. Jag tror minsann att det kommer att sluta med att den växer med ca. 15-20 personer. Jag orkar liksom inte ta konsekvenserna och tankarna kring att utesluta de som idag inte finns med där. Jag vill inte, orkar inte, kan inte. Så under de kommande dagarna måste vi ta ett beslut helt enkelt. Igen. Vi trodde ju att vi var färdiga med det, men...

Den blivande brudgummen har för den delen bestämt vem han ska tillfråga som bestman nu också. Och jag tror att det blir riktigt bra om han tackar ja. Vilket jag tror att han gör.

Och jag jobbar hårt på att spara pengar till detta event. Och jo, det är min uppgift. Det är jag som använder mest pengar här så då är det också min uppgift att spara ;-).