Gästlista - check

Det verkar som att vi är färdiga med gästlistan. Pust. Utan större missöden än så länge, också faktiskt. Nu är det bara att vänta på bombarna som kommer att explodera när det står klart för hur vissa på gästlistan hur den faktiskt ser ut ;-). Men den smällen tar vi då. Antingen är vi nöjda, eller så är andra. Och då tänkte vi att det kanske är vi som ska vara det i första hand?!

Svårt!

Det är verkligen inget skämt det här med att det är SVÅRT att göra gästlista... =(

Hur man än vänder och vrider så känns det ju som att det blir fel nånstans. På nåt sätt.  Suck. Än är inte det här färdigt på långa, långa vägar.

Men "orkestern" är iallafall bokad nu. P.N. kommer, så vi hoppas han är så bra som alla säger nu =)

Kyrkan bokad

Kan då checka av en ganska viktig och stor detalj - kyrkan är bokad. 13 oktober 2012 kl. 15.00.

Passade också på att fråga om präst, då församlingens präst är ledig hela det här året. Hon svarade då att det troligen blir P.K. En präst som jag hade en del att göra med i tonåren, och då alltid tänkte att "gifter jag mig någongång så ska han viga mig!" Lite komiskt faktiskt...

Och pappa pratade med han som vi vill ha som "underhållare" igår. Han skulle höra av sig idag hade han lovat, men hade i alla fall reagerat på att vi var ute i så god tid och det var långt fram, så vi hoppas att det är bra!
Håll tummarna nu!

Inbjudningar?

Men herreje...tänk att ha såna här inbjudningar? Det om nånting vore ju nåt... ;-)

8/1 2012

Och nu vet J´s föräldrar också om planerna. De kom över igår kväll och J klämde ur sig nyheterna. Glada miner, men i vanlig ordning betydligt lugnare än min familj. Där var det tårar, skratt och champagne och vartannat och här var det från svärfar ett försynt litet leende och ett "åh, så spännande och roligt" från svärmor. Lika glada, hoppas jag, men så mycket lugnare och försiktigare. Helt som det brukar och ska vara.

I alla fall så blev det en hel del diskussioner och funderande hit och dit med dem också, och det är tacksamt att prata och diskutera med dem då är de är så pass lugna och lyhörda för hur man faktiskt vill ha det.

Och det är verkligen såhär - ju fler som får veta om planerna, desto verkligare känns det faktiskt. Nu i veckan ska jag på riktigt börja ta tag i saker som gäller detta.


Så kul och spännande ju!

06/01 12

Igår var vi till mina föräldrar på s.k. familjemiddag. Alla syskon, män och barn. Härligt!

På dagen innan vi åkte dit ringde jag mina systrar och berättade de stora, härliga nyheterna och givetvis blev det ju mest bröllopssnack hela kvällen. Men det var så roligt att höra och se allas reaktioner och hur glada de verkligen är för vår skull.

Innan kvällen var slut var det skumpa och grejer - och en blivande man som höll på att bli tokig på kamerablixtar. Raringen min...

Nu är J´s föräldrar på väg hit så ska han få berätta för dem också. Känns som att de hade borda fått veta om det redan, men vi har inte haft nån möjlighet att träffa dem än pga deras jobb, andra planer mm. Men bättre sent än aldrig, heter det väl?!


I övrigt lovade pappa att hjälpa till att börja ringa runt lite, så nu i veckan ska han försöka få tag i den karln som vi skulle vilja ha som underhållning (?) under kvällen. Bara att hoppas att han inte är för dyr och har passligt nu. Sedan skulle han också ringa och höra lite med de som äger ett av de två alternativen på ställen där vi eventuellt skulle vilja ha festen. Och jag ska börja ringa pastorskansliet nästa vecka för att kolla kyrka och präst och sånt.

Herregud, det händer verkligen. Det här är nog på riktigt =)!!

Några steg på vägen

Såja. Datum är bestämt - eller ja, enligt oss i alla fall. Måste väl kolla av allt med allt som ska bokas också, förstås.

Och så har vi planer på var festen skall vara, samt en bra början på gästlista. Känns bra det här ;-)

02/01 2012

Idag berättade jag för mamma och pappa om planerna :). Började med pappa som jag frågade om han vill följa mig till altaret i oktober. Han blev superglad och lite häpen, men sa svarade ett väldigt övertygande "ja, självklart. Gud så roligt" och gav mig en av de största kramar han nånsin gett mig, tror jag.

Sedan frågade jag mamma om hon var sysugen och hon fattade direkt "Va - brudklänning?". När jag bara svarade jakande började hon storgrina och hängde sig om halsen på mig som aldrig förr. Jätte, jätteglad blev hon och hon bara log från öra till öra resten av dagen, tror jag. Hon hade längtat efter det här, sa hon. Och att det här var precis det vi i familjen behövde nu efter alla tuffa, tuffa månader med bara skit.

Så idag känns det bra, kan jag säga. Och det känns faktiskt mycket mera verkligt nu. Nu önskar jag bara att jag låg hemma brevid min blivande man, men istället sitter jag på jobb och tjänar pengar till vårt kommande äventyr...

Berätta eller inte?

Har fått ok från J. att berätta för andra vilka planer vi har. Än så länge är det ju bara vännen, brudtärnan C. som vet. Men nu menar han att jag får bestämma själv om jag berättar för mina föräldrar och liknande nu, eller väntar ett tag till. Och jag vet inte hur jag ska göra nu. Första tanken jag hade var ju att göra typ inbjudningskort till dem där jag inbjuder till att hjälpa oss att planera bröllopet, samma sak med mina systrar. Men det är ju samtidigt lite trist att göra det eftersom jag ju då inte är med och ser deras miner och så har jag inte en minsta susning själv om hur jag isåfall skulle formulera det?!

Så nu funderar jag istället om jag ska ta det enskilt med mamma och pappa och bara överraska dem genom att fråga mamma om hon är sysugen och vill sy min klänning, samt pappa om han kan tänka sig att följa mig till altaret?

Jag tror det lutar alltmer åt det andra alternativet ändå...